Northanger Abbey

Catherine Morland är inte någon som skulle tänka sig som en romanhjältinna, det är i alla fall det vi får reda på i romanens första mening. Catherine har blivit inbjuden av grannarna mr och mrs Allen att tillbringa några veckor i Bath tillsammans med dem. Det dröjer inte länge förrän Catherine börjar göra nya bekantskaper, bland annat med Isabella Thorpe som hon snabbt blir vän med och de pratar om allt väsentligt som romaner, kvällen bal, morgondagens promenader och hur vissa unga män uppfört sig på balerna. En annan viktigt ny bekantskap är den med Henry Tilney, som bjuder upp henne på första balen och som sedan inte syns till på flera dagar. När han sedan dyker upp igen så närmar sig Catherine hans syster, en vänskap som inte Isabella ser med blida ögon på. När Catherine blir inbjuden att följa med familjen Tilney till deras gods Northanger Abbey så tackar hon gladeligen ja.

Northanger Abbey är den första roman som Jane Austen skrev, men den gavs in ut förrän efter hennes död 1818. Jag tycker att det märks att det är en tidig roman då den inte känns lika mogen som till exempel Förnuft och känsla och Stolthet och fördom, men det är inget negativt i sig då språket är livfullt och intrigen håller hela vägen till den sista sidan. Den stora frågan är varför jag inte har läst den här fantastiska romanen förrän nu och Henry Tilney har helt klart seglar upp som en favorit bland Austens män (vem vill inte ha en romanälskande man som uppskattar kvinnors intelligens). Nu har jag bara Mansfield Park kvar att läsa av Jane Austen, så nu har jag höga förväntningar på den.