Rysk dagbok

Några år efter andra världskrigets slut möts författaren John Steinbeck och fotografen Robert Capa i en längtan efter att få besöka Sovjetunionen och de bestämmer sig för att slå sig samman. De bestämmer sig för göra resan utan förutfattade meningar och med ambitioner att dokumentera det de ser. När de ansöker om visum visar det sig att Sovjetregimen inte har några problem med att släppa in författaren Steinbeck i landet, men är mer orolig för fotografen Capa. Under resan visar det sig att fotograferande är belagt med en del restriktioner, i Moskva är fotograferandet belagt med mycket byråkrati och fotoförbuden som råder på vissa platser håller på att driva Capa till vansinne. Det är ändå ingenting jämfört med hans våndor under väntan på att få veta vilka bilder som kommer att få släppas ut ur landet. Eftersom det är Steinbeck som står för skrivandet (även om Capa skrivit ett kort kapitel) så får vi även ta del av hur Capa är som reskamrat och privatperson. Han verkar ha varit en speciell karaktär som bland annat plockar på sig böcker (lånar enligt honom själv) hemma hos folk och som köper nya pennor när spetsen går av eller bläcket tar slut istället för att vässa dem eller fylla på med nytt bläck.

Resultatet blir en reseskildring som inte liknar någon annan som jag läst, där Steinbecks skarpa och (lite oväntat) roliga penna kompletteras av Capas mästerliga fotografier. De beskriver ett land som är byråkratiskt på många sätt och där ett restaurangbesök tar flera timmar på grund av en massa byråkratiska turer. De beskriver också ett land som blivit hårt drabbat av kriget och den tyska arméns framfart, ett land där både städer och byar jämnats med marken och måste byggas upp igen, där många av männen aldrig kom tillbaka från kriget och där jordbruksarbetet måste göras för hand eftersom både maskiner och hästar togs under kriget. Värst drabbat är Stalingrad som blev helt sönderbombat. Befolkningen gör sitt bästa för att se framåt och bygga upp tillvaron igen och de är vänliga och gästfria. Annars så verkar det ryska inrikesflyget mest ha bestått av att sitta under jättelika porträtt av Stalin på flygplatser medan man dricker te och äter stora skorpor.

Det är nästan 70 år sedan dessa två legendarer gjorde sin resa och gav ut boken och det som var en nutidsskildring då är numera snarare ett historiskt dokument. Det är en bok som fortfarande är läsvärd och som ger ett intressant perspektiv på hur Sovjet försökte bygga upp landet igen efter kriget.