kärlekens fyra årstider

Det är den 14 juli, 1900-talets sista nationaldag, och på stränderna i den franska staden Le Touquet leker barn, tonåringar tar klivet in i vuxenvärlden, föräldrar vilar i solen och kärlekshistorien slår ut i blom. Här finns den femtonårige Louis som väntar på att Victorie, flickan med det gyllene håret, ska se honom som mer än en vän. Här finns den 35-åriga Isabelle som blivit lämnad av sin man och som av en slump träffar sin första kärlek. Här finns den 55-åriga Monique som flyr ett kärlekslöst äktenskap och som återupptäcker livsglädje och passion igen. Här finns det gamla paret Rose och Pierre som efter ett halvt sekel tillsammans har återvänt för att uppfylla ett löfte till varandra.

Kärlekens fyra årstider är den franske författaren Grégoire Delacourts fjärde roman som kommer ut på svenska och jag har läst och gillat dem alla. Den här gången är det fyra kärlekshistorier, som utspelar sig samma dag och på samma plats, som vävs ihop till en fin berättelse om hur kärleken kan se olika ut i olika skeden av livet.