När en
gammal dam dyker upp på polisstationen i Paris för att prata med kommissarie
Adamsberg och berättar att hennes dotter har sett ”Spökryttarna” på en skogsväg
utanför Ordebec i Normandie väcks ett intresse hos Adamsberg. ”Spökryttarna” är
en är en grupp levande döda som är på jakt efter ostraffade brottslingar och de
som syns bland dem brukar dö. Trots att Ordebec ligger utanför Adamsbergs
jurisdiktion och att de har flera brådskande fall att lösa, så går Adamsberg
med på att lösa fallet för att försöka hindra att de utpekade mördas.
Spökryttarna från Ordebec är den senaste boken i min
läsning av alla Fred Vargas deckare om den egensinnige kommissarie Jean-Baptiste
Adamsberg sedan jag upptäckte Vargas författarskap i somras. Det här är den
femte boken som jag läser och nu är det bara två kvar (tills nästa bok kommer).
Jag är väldigt förtjust i Adamsberg och hans udda samling kollegor, även om jag
förstår att det inte skulle fungera i verkligheten med en polisstation där en
polis somnar lite nu och då, en har flera nödförråd med mat, en är ett levande
uppslagsverk som pimplar vin, en vars främsta förtjänst är att han har koll på
allas kaffepreferenser och där det bor en tjock katt på kopiatorn (som måste
bäras till och från sin matskål på en annan våning). I likhet med de andra
böckerna så finns det här ett element i berättelsen som lätt skulle kunna
viftas bort som ren fantasi, som att det rider omkring ett gäng levande döda på
jakt efter odömda brottslingar, men som Adamsberg tar på allvar. Den här gången
löser man även parallellt ett par andra fall som är mer jordnära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar