Den som glömmer

Det är 1979 och i en avlägsen damm ute på det isländska lavafältet hittas en kropp. Det enda som finns i närheten är den amerikanska militärbasen och det visar sig att liket verkar höra ihop med basen på något sätt. När den amerikanska militärpolisen inte är speciellt intresserade av att samarbeta kring dödsfallet tvingas kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollega Marion Briem hitta andra sätt att få information på. Samtidigt så intresserar sig Erlendur för ett gammalt fall där den artonåriga Dagbjört försvann på vägen till skolan tjugofem år tidigare.

Den som glömmer är den andra boken som jag läser där Arnaldur Indriðason återvänt till början av Erlendurs karriär (senast vi såg till den äldre Erlendur så var han väldigt kall på ett fjäll) och det är något skönt med kriminalgåtor som utspelar i en värld utan mobiltelefoner, internet och datorer, där allt kan kollas upp på en gång. I vanlig ordning när det gäller böckerna om Erlendur så händer det inte särskilt mycket, han och Marion går mest runt och pratar med folk och äter isländsk husmanskost som jäst rocka. Just det faktum att det inte händer så mycket är en av anledningarna till att jag är så förtjust i Indriðasons deckare, det är tankearbete som leder fram till lösningarna istället för action. Dessutom är det föredömligt få lik i böckerna.

Norstedts skickade boken