Se mörkret

Cass Neary har återvänt till New York efter sitt äventyr i Maine när hon blir kontaktad av en konsthandlare som vill att hon åker till Helsingfors för att titta på en serie fotografier av en känd fotograf som dragit sig tillbaka. Alldeles innan hon åker så får hon ett brev från sin gamle pojkvän Quinn som hon inte hört från på trettio år, kuvertet innehåller bara ett gammalt fotografi som Cass tagit av honom och det är poststämplat i Reykjavik. Efter mötet med fotografen i Helsingfors bestämmer sig Cass för att åka till Island för att leta reda på Quinn. Cass hinner knappt landa i Reykjavik förrän det är på nyheterna att både fotografen och hans assistent blivit brutalt mördade. Det dröjer inte länge innan Cass upptäcker att någon är efter henne.

Se mörkret är den fristående fortsättningen på Generation Loss som kom på svenska tidigare i år. Den här gången är handlingen förlagd till Skandinavien och även den här gången lever Cass på alkohol och droger (och är inte klädd för den skandinaviska vintern). Berättelsen är ganska galen från början för att sedan spåra ur ordentligt. Det är tveksamt om jag kommer att läsa den tredje delen om Cass Neary.

Constant Reader skickade boken

Generation Loss

Cass Neary gjorde sig ett namn som en spännande fotograf på sjuttiotalets punkscen i New York och fick sina femton minuter i rampljuset med sina bilder från samhällets baksida. Trettio år senare lever hon i tillfälliga relationer, missbruksproblem och är nästan bortglömd. En dag får hon en chans av en gammal bekant som skickar iväg henne för att göra en intervju med en skygg fotograf som dragit sig tillbaka på en ö i Maine. Väl där går det inte riktigt som Cass tänkt sig och hon blir indragen i en gåta som går långt tillbaka i tiden.

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade nog aldrig läst Generation Loss om jag inte fått den skickad till mig och första gången jag tog upp den lade jag ifrån mig boken efter ett kapitel. Sedan dröjde det inte många dagar innan det började tipsas om boken från lite olika håll och jag bestämde mig för att ge den en andra chans. Även om det inte är den bästa bok som jag läst så är jag ändå glad för att jag ändå läste den. Det är en ganska bra bok som har ett bra flyt och som håller en kvar. Dock så är jag inte så förtjust i upplösningen som är lite för mycket och spårar ur (vilket enligt mig är allt för vanligt).  

Constant reader skickade boken