Benvittring

 

När en gammal man besöker en ödslig strand vräks ett värn av stenblock över honom. På marken en bit bort ligger en blomsterkrans, en bunt med gamla brev och benrester från en man som har varit försvunnen i femtio år. Utredningen hamnar på polisen Tilda Davidssons bord, och hon får hjälp av sin gamla släkting, den pensionerade skepparen Gerlof, som numera är gammal och bor på ett ålderdomshem (även om jag tycker att han verkar vara för pigg för att bo där). När Gerlof börjar nysta i fallet visar det att svaret finns att söka i en tragisk händelse som skedde för länge sedan.

Benvittring är den femte delen i Johan Theorins Ölandsserie med den gamle skepparen Gerlof och hans unga släkting Tilda, som (passande nog) är polis. Det är trevligt att återse Gerlof, som är en av de mest sympatiska karaktärerna som löser mord i svenska deckare. Däremot så har jag vissa invändningar som handlingen, som känns lite väl osannolik hela vägen igenom. Dels så tycker jag att äldreboendet som Gerlof bott på i 10 år verkar har ovanligt många aktiviteter och förvånansvärt pigga boende. Själva mordgåtan känns lite väl konstruerad för att få in Gerlofs historia i den. Det är ändå en berättelse som ger underhållning för stunden.

Rörgast

Sommaren har kommit till Öland och en natt väcks den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson av att en vettskrämd pojke bankar på dörren. Han har sett ett fartyg fyllt med döda och döende sjömän och en galen man med en yxa. Bland alla de tusentals turister som kommit till Öland under högsommaren så finns det en hemvändande man från ett annat land som kommit för att kräva betalning för en gammal skuld. Det är bara Gerlof som kommer ihåg mannen och som har träffat honom, en gång för länge sedan när de stod på en kyrkogård och hörde knackningar från en nygrävd grav.

Tre år efter Blodläge så kommer Johan Theorin äntligen med den fjärde delen och avslutande delen i sviten om Öland, och det har helt klart varit värt väntan. Rörgast är en välskriven spänningsroman som jag hade ytterst svårt att lägga ifrån mig. Till skillnad från många andra böcker i deckargenren så tycker jag att historien håller hela vägen. Sedan så tycker jag att den gamle Gerlof är en av de mest sympatiska brottsbekämparna i litteraturvärlden, inget undgår hans skarpa hjärna.

Det här är ett recensionsex från Wahlström & Widstrand

Sankta Psyko

Sankta Psyko är Johan Theorins fjärde bok och till skillnad från de tidigare böckerna så utspelar sig den här inte på Öland, utan i en stad på västkusten. Hit kommer Jan Hauger när han får ett vikariat som förskollärare på Gläntan. Gläntan är dock ingen vanlig förskola eftersom den hör ihop med Sankta Patricias rättspsykiatriska regionklinik, i folkmun Sankta Psyko, och är till för att barn med en intagen förälder ska kunna behålla kontakten med dem. Jan är en duktigt pedagog som älskar att arbeta med barn, men han är även person med många hemligheter. Varför är han så besatt av komma till Sankta Patricias, vem är artisten Rami som han är besatt av och vad hände egentligen den där gången för länge sedan då han kom tillbaka från en skogutflykt och kom tillbaka med ett barn för lite.

Sankta Psyko är inte någon traditionell deckare med mordgåtor som ska lösas, det är en psykologisk spänningroman som är väldigt välskriven och spännande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den och läste tills ögonen föll ihop igår kväll och drömde sedan konstiga drömmar om bokens karaktärer. Det är sällan som en bok påverkar mig så pass mycket att jag drömmer om den, framförallt inte konstiga och läskiga drömmar.

Bokhög

Högen med böcker som väntar på att bli lästa har börjat växa på sig. Dessutom har det blivit så att tre av dem är påbörjade men inte avslutade av olika anledningar. Efter min kontroll av könsfördelningen av de böcker jag läst i år så är jag glad att konstatera att det i den här högen står 4-2 till de kvinnliga författarna.

Förutom Tomas Tranströmers dikter, som jag inte kommer läsa från pärm till pärm, så är det Johan Theorins Sankta Psyko som är först ut.