Runt sekelskiftet 1900 beger sig cigarrmakaren Bolle ut på
sin vandring genom landet efter att han och en kompanjon försökt tjäna ihop
pengar till biljetter till Amerikabåten, men insett att pengarna bara räcker
till resan åt en av dem. Bolles vandringar tar honom runt i stora delar av
Sverige och även in i Norge och runt honom vävs berättelsen om livet på de
oändliga grusvägarna genom landet. Det är ett hårt liv för luffarna som vi får
ta del av, hur man tigger utan att provocera, de bofastas rädsla, fruktan för
de ridande poliserna som skickar luffarna till straffarbete i ”Berget” för
lösdriveri, om tadlarna och om mildgårdarna, oftast var det gårdarna med gamla
och sjuka som var mest givmilda. Här finns även rädslan för att ha en rakkniv
med sig eftersom den kunde uppfattas som ett vapen och hot och hela tiden
rädslan för att uppfattas som en väldtäcksman av kvinnor.
Min utgåva av Harry Martinsons Vägen till Klockrike har stått oläst i bokhyllan sedan jag för
några år sedan köpte allt jag hittade av Martinson på Kupan när jag fått upp
ögonen för hans författarskap. Tanken har varit att läsa boken någon gång, men
det har inte blivit av förrän nu. Det är en fantastisk berättelse om de som
levde utanför samhället och som ville skapa sig en tillvaro i frihet, även om
det var ett väldigt hårt liv. Det faktum att Martinson själv levde som luffare
under några år gör att historien känns mer levande och att han hela tiden står
på luffarnas sida. Det är även en berättelse full av fina miljöskildringar,
vilket inte är så konstigt eftersom Martinson är en av de främsta
naturskildrarna som jag stött på.
Om man inte vill leta efter på loppisar eller antikvariat så
finns den även att få tag på som e-bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar