Höstens skuggor

I min läsning av Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen så har jag kommit till del tre, Höstens skuggor. Om det var Angela som stod i centrum i den förra boken, Kvinnogatan, så är det Petra som tar en större plats i den här boken. Även om Petra älskar brorsdottern Angela, som hon tog hand om när flickan blev föräldralös, så saknar hon allt mer en man att älska och leva samman med. Trots att det gått många år sedan Petra blev lämnad av fästmannen Thomas Meller så har hon inte riktigt kommit över hans svek än. Romansen som hon hade med kusinen Tage Ehrencreutz några år tidigare (där han ”glömde” att berätta att han redan var förlovad) förbättrade inte hennes romantiska självförtroende. Nu när Petra och Angela är tillbaka på Eka herrgård igen så känner sig Petra alltmer dragen till arrendatorn Tord och känslorna är besvarade, men det hela kompliceras av Tords hysteriska (och allmänt olyckliga och smått galna) hustru Adèle. Dock så är Adéle inte helt oskyldig då hon inleder en affär med kringresande predikant som bor hos dem ett tag.

 

Det känns som att det var länge sedan som jag läste en bok med så mycket sex i och där människor är otrogna till höger och vänster. Jag har dock en känsla av att bok blott är 184 sidor och att de romantiska mötena får ta plats gör att det känns som mer sex än vad det kanske är egentligen. Jag måste också säga att jag inte hade väntat mig fullt så mycket särade ben och bultande kön i en bok från 1930-talet. Jag tycker fortfarande att serien håller en hög kvalitet och planerar fortsätta med de resterande fyra delarna framöver.

Den blå rullgardinen

Jag har en period då jag läst en del klassiker och jag har känt att det då lätt blir många manliga författare, och att jag skulle vilja läsa fler klassiker skrivna av kvinnliga författare. När jag läste Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen så fanns det en referens till Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen och eftersom jag inte läst något av henne så lånade jag hem den första delen i serien, Den blå rullgardinen, vid nästa biblioteksbesök.

 

I Den blå rullgardinen så är det kvinnorna som står i centrum medan männen känns mer som bifigurer i bakgrunden. Petra har svårt att glömma sin ungdomskärlek Thomas Meller och när hon får ärva Eka herrgård av en faster så flyttar hon dit. När Angela vid tolv års ålder blir föräldralös så är det den ogifta fastern Petra som tar hand om henne och mellan dem uppstår en kärlek som på sätt och vis påminner om en syskonrelation.

 

Den blå rullgardinen är en väldigt bra bok som är föredömligt kort, endast cirka 160 sidor och den har ett bra språk som har klarat tidens tand. Vanligtvis brukar jag ha problem med de äldre verbformerna i text (gingo, sågo, stodo etc.), men i det här fallet går det riktigt bra och jag hakar inte upp mig på dem något särskilt. Jag förstår även att en del passager i boken ansågs vara chockerande när boken kom, men idag är sexskildringarna inte särskilt vågade. Det är mycket troligt att jag kommer att läsa de resterande sex delarna framöver, men jag ska försöka sprida ut dem lite (även om del två, tre och fyra ligger hemma och väntar).