Julläsning

Idag tar min 16 dagar långa julledighet slut och imorgon kommer klockan att ringa alldeles för tidigt och det är dags att ta tag i vardagen igen. Så här på söndagskvällen är min spontana känsla att jag vill vara hemma och läsa ett tag till. Min förhoppning på ledigheten var att jag skulle vila upp mig och att läslusten skulle komma tillbaka. Jag verkar ha lyckats med både och, jag känner mig hyfsat utvilad (även om den känslan nog försvunnit imorgon eftersom jag antagligen kommer att somna alldeles för sent ikväll) och med sex lästa böcker så är nog läslusten tillbaka, trots en svacka i mitten då jag läste ett par sidor här och där. Böckerna som jag läste gav en trevlig mix av olika ämnen, som inkluderade en deckare, en biografi, en bok om litteraturvetenskap, en diktsamling och två romaner;

Mörka platser av Gillian Flynn

Artighetsreglerna av Amor Towles
”Det står ett rum här och väntar på dig…” av Ingrid Carlberg
Gång på gång är skogarna rosa av Emily Dickinson
Besatta av Elif Batuman
Det bästa av allt av Rona Jaffe

Besatta

Läsåret 2013 har i alla fall börjat på ett bra sätt med mycket fniss under läsningen av Elif Batumans Besatta, en bok som har den passande undertiteln Äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Enligt baksidestexten så är det en bok konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet. Det är en passande beskrivning, dessutom så finns det en hel del humor. Vi får även stifta bekantskap med tsarinnan Anna Ivanova som hade lite udda idéer om underhållning, vilket gjorde att hon omgav sig med narrar och personer med fysiska defekter. Dessutom så byggde hon ett ispalats på floden Neva utanför Eremitaget i Sankt Petersburg. Författaren Trediakovskij som ska ha skrivit 100 böcker, varav en var så tråkig att den orsakade slaganfall. Vi får även veta mer om relationen mellan författarna Lev Tolstoj och Anton Tjechov, och hur Tolstoj dog. Vi får även vilka äventyr som en intensivkurs i uzbekiska i Samaranda kan bjuda på. Man får även lära sig att gammaluzbekiska är ett språk som bland annat har 100 ord för att gråta och att ”milleniumutgåvan” av Tolstojs samlade verk upptar 100 volymer och väger som en nyfödd vitval (enligt författaren som har vägt dem på en medhavd badrumsvåg på biblioteket).

 

Elif Batuman skriver sina essäer på ett personligt sätt som gör att det inte känns som att jag läser en bok om litteraturvetenskap och lär mig en massa om de stora ryska författarna. Utöver att jag satt och fnissade för mig själv medan jag läste Besatta, så väcktes även en inspiration för att läsa mer av de gamla ryssarna. I alla fall att fortsätta på Dostojevskijs Brott och straff som jag började på i somras, men gav upp på.