Frågor jag fått om Förintelsen

Hédi Fried är en av de få som överlevde förintelsen under andra världskriget och som ännu är vid liv och kan berätta om sina upplevelser. I över trettio år har Fried rest runt i skolor och för föreläst om Förintelsen. I den här boken, Frågor jag fått om Förintelsen, har Fried samlat ett urval av de frågor som hon fått genom åren. I svaren på frågorna berättas historien om ett människoöde som börjar i Sighet i Rumänien och som via koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen tog henne till Sverige efter krigsslutet. I boken besvaras frågor om både stort och smått, som vad det betydde att ha med sig sin syster i lägren, om man var hungrig hela tiden, vad man drömde om på natten, när man förstod att det pågick ett folkmord, hur kunde det hända och kan det hända igen. Det finns även frågor om hur det var att komma till Sverige och om hur det var att ta sig in i det svenska samhället.

Frågor jag fått om Förintelsen är en av de sex böcker som är nominerade i Augustprisets fackboksklass och det är en liten bok med ett stort och viktigt innehåll. När nu överlevarna blir att färre är det viktigt att det som hände under förintelsen finns dokumenterat för framtiden. Upplägget i den här boken med frågor och svar i ganska korta kapitel gör att det är lätt att ta till sig boken. Hédi Fried har tidigare gett ut flera böcker om sina upplevelser under förintelsen, men det går alldeles utmärkt att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan när det inte längre finns så många som kan åka runt och berätta sin historia.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Den gången har olikhetsutmaningen hos enligt O det intressanta ordparet frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.

Vilka kulturella verk kopplar du samman med veckans ordpar?

Förr eller senare exploderar jag av John Green handlar om den sjuttonåriga Hazel som är obotligt sjuk i cancer och som på en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar den charmiga Augustus Waters.

Att hela de levande av Maylis de Kerangal handlar om den nittonåriga Simon som efter en olycka blir hjärndöd och vars föräldrar måste fatta det svåra beslutet om de ska donera sonen organ. Vi får sedan följa organens väg till de som behöver dem för att bli friska.

Helgfrågan v. 46

Det känns som att veckorna bara flyger förbi och det är redan torsdag igen och det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna.

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?

Jag har definitivt tänkt tanken att det vore roligt att skriva en egen bok och har även haft några vaga idéer om vad de skulle kunna handla om. Längre än så har jag inte kommit.

Bonusfråga: Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Jag tycker att det är i tidigaste laget för att lyssna på än, men snart kommer jag nog att damma av min julspellista på Spotify snart. I många år lyssnade jag endast på Peter Jöbacks julskiva runt jul, men numera har jag en mer blandad lista. 

Min favorit bland alla jullåtar är O, helga natt, gärna sjungen av den franske tenoren Roberto Alagna.

Dagar av ensamhet

En eftermiddag i april meddelar Olgas man Mario att han lämnar henne och barnen. Kvar står en chockad Olga i resterna av det liv som hon och Mario byggt upp tillsammans. Det dröjer inte länge förrän galenskapen får grepp om Olga och hon isolerar sig i lägenheten tillsammans med de två barnen och hunden.

Dagar av ensamhet är en kortroman av Elena Ferrante som gavs ut på italienska redan 1999 och som nu kommer på svenska och skrevs före böckerna om Elena och Lila. Det här är en klaustrofobisk berättelse om en kvinna som bryter ihop totalt när hon blir lämnad. Det gör ont att läsa boken eftersom den är så intensiv känslomässigt. Jag tycker att det är extra roligt att även där här tidiga boken är väldigt bra eftersom jag älskar Ferrantes Neapel-kvartett (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet).

Veckoutmaning: Jag är inte bitter!

Den här veckan handlar det om bitterhet hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Lista bittra karaktärer inom såväl film, tv som litteraturen – karaktärer vi älskar att hata eller karaktärer vi hatar men kommer att älska.

Bara man gräver lite så kryllar det av bittra karaktärer inom både film, tv och litteraturen och jag har försökt lista några av mina favoriter.

Severus Snape i böckerna om Harry Potter av JK Rowling är en karaktär som är bitter över att han aldrig verkade få den lärartjänst han helst vill ha, defense against the dark arts. Dock visar det sig allt mer i böckerna att Snape har ett ganska varmt hjärta och är inte så elak som han kan verka.

Fredrik Backman har skrivit om två ganska bittra karaktärer, Ove (En man som heter Ove) och Britt-Marie (Britt-Marie var här), som båda är lite dystra efter att livet gått ganska hårt åt dem. Dock har båda ett stort och varmt hjärta, vilket visar sig när det kommer in nya personer i deras liv.

I Kristina Sandbergs böcker om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) finns en huvudkaraktär som är bitter och som har komplex för sin enkla bakgrund när hon gifter in sig i en lite finare fabrikörsfamilj. Hon är även bitter över att det är dottern och inte som är den mest begåvade av de två barnen. Det är ju slöseri med att dottern fått ett läshuvud, hon borde satsa på att bli bra gift, föda barn och ta hand om hemmet.

Ärr

Jónas är 49 år gammal, frånskild och är besatt av att reparera saker. Han har tappat lusten att leva och ägnar mycket tid åt att fundera på vilket som är det bästa sättet att ta livet av sig. För att dottern Gudrun inte ska behöva ta hand om kroppen bestämmer sig Jónas för att åka utomlands, till ett av världens farligaste länder där kriget precis tagit slut. Han packar lite verktyg i en väska och tar in på Hotel Silence, ett hotell som är i ett stort behov av reparationer efter kriget.

Ärr är Auður Ava Ólafsdóttirs tredje roman som är översatt till svenska och även om jag gillat de båda tidigare böckerna så tycker jag att den här nog är snäppet bättre. Det är en fin berättelse om en man som känner sig vilsen och som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Även om det är en ganska sorgsen historia så finns det mycket humor och värme i boken. Det är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.

Stanna hos mig

Yejide och Akin träffades när Yeijde fortfarande gick på universitet och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu har de varit gifta i fyra år och det enda som saknas i deras liv är ett barn och släkten blir att mer bestämd om att det är dags att skaffa ett barn. Yejide gör allt hon kan för att bli gravid, hon ber om mirakel, besöker läkare och beger sig i väg på en ceremoniell pilgrimsfärd. Familjens lösning på problemet är att Akin borde ta sig en andra hustru som kan ge honom barn.

Stanna hos mig är den väldigt starka debuten från den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyò och boken nominerades tidigare i år till det engelska priset Baileys Women’s Prize for Fiction. Till en början trodde jag att det var en historia om polygama äktenskap, men det visar sig snart att det finns många fler dimensioner till berättelsen och nya detaljer avslöjas allt eftersom. Det är en berättelse om kärlek, hur längtan efter barn kan göra ett äktenskap skört och hur en familj kan falla sönder. Romanen handlar även om hur de gamla traditionerna möter den moderna världen med dess nya värderingar. Allt detta utspelar sig med det politiskt oroliga Nigeria under 1980-talet som bakgrund. Stanna hos mig är en oerhört stark berättelse som jag verkligen rekommenderar. Jag ser även fram emot att läsa mer av Adébáyò i framtiden.

Piratförlaget skickade boken 

Helgfrågan v. 45

Tiden går så fort och plötsligt har det blivit torsdag igen och det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången har en fråga som är enkel att svara på.

Vad läser du nu?

Tekniskt sätt ingenting eftersom jag har nu ikväll precis läst ut Ayòbámi Adébáyòs fantastiska debutroman Stanna hos mig och inte hunnit börja på Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir än.

Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Imorgon fredag ska jag på after work med mitt nya jobb, men i övrigt har jag inga planer än så länge. I alla fall inte mer än att läsa och ta det lugnt.

Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Det har blivit dags för veckans tematrio hos Lyran, som den här veckan handlar om rymdgrejer.

Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln!

Astronauter är de enda människorna som har rymden som sin arbetsplats (även om det inte är så länge i taget) och en fin bok som utspelar sig i rymden är Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa, om Michael Collins som ensam fick cirkulera runt månen medan Neil Armstrong och Buzz Aldrin fick evig berömmelse som de första människorna på månen.

Det finns en artist som jag gillat i många år lite i hemlighet och det är Darren Hayes, både som soloartist och med hans tidigare band Savage Garden. Den första låt som jag kom att tänka på och vars titel innehåller något som finns i rymden är To the moon and back med Savage Garden.

Eftersom min fantasi går lite tomgång denna måndag avslutar jag med ännu en låt, den här gången blir det en av Darren Hayes nyare sololåtar Black out the sun.

Krig och fred

Krig och fred är en episk berättelse som utspelar sig mellan 1805 och 1813 och där vi får följa de adliga släkterna Bezuchov, Bolkonskij och Rostovs inblandning i de historiska händelser som präglar Ryssland under det tidiga 1800-talet. Romanen inleds med att vi kastas in bland societeten i Petersburg med deras fester, intriger och namnsdagsfiranden. Här finns Pierre Bezuchov, en ung man som trots att han är oäkta son till greven Bezuchov är den som kommer att ärva hela faderns förmögenhet, som nyligen återvänt från utlandet och som beskrivs som stor, tjock och med en avsaknad av social kompetens. Pierre är en i grunden godhjärtad ung man som vill väl, men när han försöker göra tillvaron bättre för sina livegna bönder istället gör att de får de sämre utan att han förstår det. Här finns även Pierres gode vän Andrej Bolkonskij som lämnar sin unga, gravida hustru hos sin buttre far och systern Maria när han ger sig ut i kriget, där han kommer att stå öga mot öga med Napoleon. I familjen Rostov finns den unga och vackra Natasja som har lätt för att förälska sig i olika män. Natasjas äldre bror Nikolaj går med i armén som en ung man och får uppleva krigets fasor vid slaget vid Austerlitz. De tre familjernas öden kommer sedan att vävas in i varandra på olika sätt.

Krig och fred är den tjockaste bok som jag någonsin har läst och mest troliga är att jag inte heller kommer att läsa någon bok som är tjockare än den här. Denna massiva roman är 1816 sidor lång och uppdelad i fyra delar, som alla motsvarar en normaltjock roman på en bit över 400 sidor. När jag tittar på romanens omfång känns det som att den in borde behöva vara så tjock och att den rent teoretiskt borde kunna ha bantats ner till hälften. Men när jag läste boken upplevde jag inte att den var för lång och det fanns få delar som jag tyckte var onödigt långa. Dock fanns det ett annat tempo i den andra delen, mycket beroende på att den utspelar sig över en längre tidsperiod, 1806–1812, medan de tre övriga delarna avhandlar totalt 3 år.

Leo Tolstoj visar här prov på sin skicklighet som författare när han skapat en roman som så här 150 år senare (boken gavs ut 1865–1869) fortfarande håller läsare i sitt grepp och där det emellanåt förekommer en liten cliffhanger som gör att genast vill ta sig an nästa del. Även om det kryllar av karaktärer i boken (och det kan vara svårt att hålla reda på alla, särskilt när de ryska namnen har flera olika varianter) och många av dem kommer och går och kan vara borta ur handlingen i ett par hundra sidor så tyckte inte jag att det var särskilt svårt att hålla reda på dem. Den här utgåvan är en nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som gjort ett utmärkt arbete med att hålla texten levande. Det här är även första gången som det kommer en fullständig översättning på svenska.

Sammanfattningsvis så är Krig och fred en storslagen roman som helt klart är värd att läsa och en berättelse som jag kommer att bära med mig länge.

Lind & Co skickade boken